INGET MER GODIS!
onsdag 20 januari 2010
Ett uppvaknande
I dag har jag varit på Brand/ABC utbildning som vi gör med jämna mellanrum i jobbet. Det var så himla intressant och nyttig utbildning. Det märktes att instruktören verkligen brann för ämnet vilket gjorde att alla som deltog i kursen verkligen deltog aktivt och var uppriktigt intresserade. Vi pratade en del om sjukdomar bland annat hjärt och kärlsjukdomar. Om jag minns rätt så sa dem att varannan person dör i hjärt och kärlsjukdomar vilket gjorde mig lite hypokondrisk. Det började genast strama för bröstet och svettdroppar i pannan framkallades. Jag gick raka vägen hem och gjorde upp ett träningsschema för mig och min sambo och fick honom att lova att han skulle följa med mig och träna utan att protestera. Så många gånger har jag velat börja träna för att gå ner i vikt och komma i form till badsäsongen.(Och komma i mina linnebyxor från 3 somrar tillbaka) Nu har jag tänkt om och ska träna för att leva ett friskt liv. Statisktiskt sätt så kommer ju antingen jag eller min sambo dö med detta problem och det var faktiskt en jobbig tanke.
INGET MER GODIS!
INGET MER GODIS!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Hej Johanna, hittade din blogg via Evas. Håller med om att träning borde vara en regelbunden del av ens liv och inte enbart för att passa i ett visst plagg eller en viss mall. Är så lätt att fastna i en bild av hur man ska se ut, i mitt fall inte så mycket pga media utan mer kanske av hur jag sett ut innan, att det 17-åriga jaget dels var sjutton, dels var lite för mager och dels saknade former är något som förnuftet då kan hoppa över. Fast numera är jag ganska nöjd med kroppen, vill träna av såna anledningar som att jag vet hur mycket mer energi jag får av det, hur mycket bättre det känns i kroppen och för att förebygga småkrämpor som onda ryggar och knän. Dock så tycker jag att man kan få lite godsaker ibland, men i måttliga mängder och inte allt för ofta. Jag är mer inne på att välja något som man tycker är riktigt riktigt gott och som man då passar på att njuta av, snarare än slentrianäta bara för att man behöver energi och saknar sockret.
SvaraRaderaDu ser ut att ha fint hemma iaf, själv är jag lite för lat när det kommer till inredning men skulle önska att jag orkade och intresserade mig mer. Gillar mycket av din smak iaf. Nu blev det lite långt skulle mest säga hej då jag vet att det är rätt kul att veta lite vilka som läser det man skriver (själv är jag till stor del omedveten om vilka de är)
Ha det bra/Åsa F
Det var din bakgrund jag tänkte på när jag jämförde med mig själv, jag kunde alltid proppa i mig vad som helst och ändå stanna på 45 kilo, men det är inte verkligheten idag. Då gäller det att programmera om sin hjärna för att sluta jämföra sig med ett Jag som var mycket yngre och i övrigt hade helt andra förutsättningar, för det är ju snarare så att ditt dansande jag var sjukt smal än att du är särskilt stor nu, de 12 kilona till trots så är du ju fortfarande smal. Man får liksom omvärdera sin bild av smal (Jag jobbar nog fortfarande på det).
SvaraRaderaPå vissa sätt har jag inte kommit så långt med lägenheten från det att jag var nyinflyttad faktiskt (lite lister som behövs fixas med och inga tavlor på väggarna) men på andra sätt så har jag nog fått det fint i min lilla lägenhet. Känns som att jag aldrig är hemma så lägger nog ganska lite energi på det just nu, kanske blir mer igen om jag blir sambo då lär jag ju bevista mitt hem lite mer om man säger så. Men har en del saker som gör mitt hem till att bli väldigt mycket mitt, som elefantkuddarna och jadeelefanten, det gamla 50-tals skrivbordet, 50-tals byrån som jag letade jättelänge efter tills jag hittade (jag fick klara mig utan tills jag hittade det jag verkligen ville ha) men jag skulle verkligen vilja orka hålla på mer med mitt hem, men får överlåta sånt till andra och ägna mig åt det jag är bra på istället antar jag.
Nu ska jag äta min gröt och dricka mitt te innan det hinner bli kallt.